Diagnostiska felkoder dekonstruerade

11 / 12 / 2019

Marketing

Diagnostiska felkoder används av fordonstekniker för att identifiera fel på fordon, istället för att de ska behöva gissa sig fram till var felet sitter.  

Datorisering och fordonstekniska förbättringar ligger bakom den avancerade diagnostiken. När ett fel lokaliserats lagras felkoden i minnet på en OBD-modul. Om felet är kritiskt eller relaterat till bilens utsläpp tänds motorvarningslampan (MIL). 

Med hjälp av diagnostikverktyg kopplade till en 16-polig datalänkanslutning kan fordonstekniker få fram information om felkoder, samtidigt som de kan granska realtidsstatistik för exempelvis motorvarvtal och fordonshastighet. 

De felkoder som genereras av OBD-modulerna ger information som kan vara avgörande för att korrekt identifiera ett fel. 

Kunskap om hur felkoderna är uppbyggda kan dock bidra till en mer komplett förståelse av vad felet är och var på fordonet det sitter. 

De regleringsorgan som svarar för godkännandet och standardiseringen av felkoder för fordonsbranschen är SAE International och Internationella standardiseringsorganisationen, vanligen kallad ISO. 

Sedan slutet av 1995 har båda organen haft ett nära samarbete med fordonstillverkare i syfte att upprätta standarder och protokoll för omborddiagnostik (OBD). 

Efter att OBD-II introducerades år 1996 inleds alla standardiserade felkoder med en bokstav. Ett fordon delas upp i fyra olika grupper, och bokstaven indikerar vilken av dessa grupper felkoden gäller: B för kaross, C för chassi, P för drivlina och U för nätverk. 

Exempelvis visar bokstaven P i felkoden P0117 att fordonets drivlina har identifierats som källan för felkoden. 

Efter att gruppen där felet sitter har fastställts anger felkodens andra tecken, som utgörs av siffran 0, 1, 2 eller 3, om felkoden är tillverkarspecifik eller om den följer SEA-/ISO-standarden (se bifogad tabell). 

De felkoder som sätts av SAE eller ISO är universella och tillämpas därför av de flesta tillverkare som följer standarden OBD-II. 

Samtidigt, eftersom en del fordon skiljer sig åt vad gäller systemdesign och -strategi, finns möjlighet för tillverkare att använda extra felkoder i de fall då ingen av de felkoder som specificerats av SAE/ISO är lämplig. 

Om vi tittar på det tidigare exemplet, P0117, är det tydligt att felet kan lokaliseras till drivlinan och att felkoden specificerats av SAE/ISO. Om vi därefter ser närmare på felkodens tredje tecken blir det tydligt vilket område det är som behöver undersökas. Genom att dela in fordonssystemen i kategorier och numrera dem från 0 till 9, är det uppenbart att felkoden P0117 visar att det är komponenterna som övervakas av motorstyrningssystemet (i det här fallet temperaturgivaren för motorns kylvätska) som vi bör titta närmare på. 

Slutligen ger felkodens fjärde respektive femte tecken oss resten av den information vi behöver om felet. 

Här finns det otaliga variabler; tecknen kan visa numret på en cylinder eller bank, om felet är intermittent eller permanent, ange låg eller hög insignal, och även öppen eller sluten krets. 

Om vi tittar på felkoden P0117 än en gång ser vi att det fjärde respektive femte tecknet indikerar en låg insignal. Sammanställer vi detta med den tidigare informationen, kan vi se att felet sitter i drivlinan, att det gäller en felkod som specificerats av SAE/ISO och lagrats i motorstyrningssystemet, med en låg insignal från temperaturgivaren för motorns kylvätska. 

För att ytterligare underlätta felsökningen kan den konventionella felkoden på fem tecken ha ytterligare två tecken på slutet. De två extra tecknen erbjuder en mängd möjligheter att indikera typen av fel; om felkoden P0117 exempelvis förlängts med siffrorna 07 skulle detta ha visat på ett mekaniskt fel. 

Förbättrade kunskaper om felkodernas uppbyggnad kan ge fordonstekniker bättre insikter i hur de ska åtgärda fel på fordon. 

Vid varje diagnos gäller att komponenter inte ska bytas ut endast på grundval av den aktuella felkoden. 

Innan delar ersätts måste fordonets kopplingsschema granskas och hänsyn tas till omgivande  komponenter. 

Det viktigaste att komma ihåg är att felkoder inte erbjuder lösningarna på problemen; de är utgångspunkter för lokaliseringen av problemen. 

Autodatas inbyggda felkodsmodul låter användarna söka bland tusentals koder och returnera resultat från originaltillverkarna, såväl som uppgifter om ytterligare vanliga problem och problemlösningar relaterade till koderna. Dessutom utökas felkoderna ständigt, från de generiska felkoder som definierats av SAE/ISO till tillverkarspecifika felkoder – och fortsätter därmed att erbjuda verkstäder information som är så användbar och korrekt som möjligt. 

 
Besök staging.mw.autodata-group.com för mer information.